Ann-Sofie Kylin är en svensk skådespelare och kulturarbetare som har jobbat inom kulturen i över femtio år Hon föddes 1955 i Stockholm och har arbetat på nästan alla större teatrar i Sverige, spelat i film och senare utvecklat sitt arbete på museer Hennes väg visar hur en konstnär kan växa och förändras utan att tappa engagemanget för berättandet.
En karriär på scenen och på film
Ann-Sofie började som barnskådespelare redan sommaren 1969 i Roy Anderssons film En kärlekshistoria. Hon spelade Annika Hellberg, en roll som blev riktigt populär. Efter de första barnrollerna fortsatte hon på Riksteatern, länsteatrar och stadsteatrar runt omkring i Sverige. (Det var en bra start, helt enkelt.)
På scenen gjorde hon sig känd för roller som Anna i Närmandet, Olivia i Trettondagsafton och Diana i Skaffa mig en tenor. I TV-serier spelade hon i De hemligas ö och Emma åklagare. Hennes filmroller omfattade Gräsänklingar från 1982 och senare Kommisionen från 2005. Hon arbetade också som sufflös och regiassistent på olika teatrar, vilket gav henne mycket kunskap.
Från scenen till museerna
Ett viktigt projekt var föreställningen Jag är en grön bänk i Paris som hon utvecklade mellan 2011 och 2016. Produktionen baserades på texter av Kerstin Thorvall och turnerade med Riksteatern och på lunchteatrar runt om i Sverige. Den fick mycket bra respons från publik överallt.
Efter många år på scenen övergick Ann-Sofie till arbete inom museisektorn, vilket kändes naturligt för henne. Hon har arbetat som pedagog, guide och värd på institutioner som Zornmuseet och Polismuseet. Där gör hon inläsningar av text och hjälper besökare att förstå kulturarvet på nya sätt.
Kulturarbetare idag
Hennes olika roller hänger ihop på ett naturligt sätt. Som skådespelare lärde hon sig att förstå människor och hur de berättar sina historier. Som museipedagog använder hon denna kunskap för att göra kulturen levande för nya generationer.
Ann-Sofie visar att en kulturarbetare inte behöver välja en väg och stanna där för alltid. Hon har format sin karriär genom att följa sitt engagemang för berättandet, vare sig det sker på en scen eller i ett museum. Hennes bidrag till svensk kultur sträcker sig långt längre än de roller hon spelade.
